diff options
Diffstat (limited to 'tde-i18n-sv/docs/tdevelop/kde_app_devel')
| -rw-r--r-- | tde-i18n-sv/docs/tdevelop/kde_app_devel/index.docbook | 4 |
1 files changed, 2 insertions, 2 deletions
diff --git a/tde-i18n-sv/docs/tdevelop/kde_app_devel/index.docbook b/tde-i18n-sv/docs/tdevelop/kde_app_devel/index.docbook index 1199f3dd570..4b4dad3adb5 100644 --- a/tde-i18n-sv/docs/tdevelop/kde_app_devel/index.docbook +++ b/tde-i18n-sv/docs/tdevelop/kde_app_devel/index.docbook @@ -229,7 +229,7 @@ return a.exec(); <sect2 id="c1s2s4"> <title>Interaktion mellan objekt med signaler och slots</title> <para>Nu kommer vi till den mest uppenbara fördelen med QT-verktygslådan: signal/slot-mekanismen. Den erbjuder en mycket bekväm och användbar lösning för kommunikation mellan objekt, som oftast löses med återanropsfunktioner i X-windows verktygslådor. Eftersom kommunikationen kräver strikt programmering och ibland gör det mycket svårt att skapa användargränssnitt (som beskrivs i QT-dokumentationen och förklaras i Programming with Qt av K. Dalheimer), uppfann TrollTech ett nytt system där objekt kan skicka signaler som kan anslutas till metoder som deklareras som slots. Som programmerare av C++, behöver man bara veta några saker om mekanismen: <itemizedlist> -<listitem><para>klassdeklarationen av en klass som använder signaler och slots måste innehålla makrot Q_OBJECT i början (utan ett semikolon), och måste härledas från klassen <classname>QObject</classname> </para></listitem> +<listitem><para>klassdeklarationen av en klass som använder signaler och slots måste innehålla makrot TQ_OBJECT i början (utan ett semikolon), och måste härledas från klassen <classname>QObject</classname> </para></listitem> <listitem><para>en signal kan skickas med nyckelordet emit, t.ex. emit signal(parametrar);, inne i vilken medlemsfunktion som helst i en klass som tillåter användning av signaler och slots </para></listitem> <listitem><para>alla signaler som används av klasser som inte ärvs måste läggas till i klassdeklarationen i en signalsektion </para></listitem> @@ -471,7 +471,7 @@ return a.exec(); </para> <para>Som du kan se, har vi lagt till radnummer framför varje rad som inte visas i utmatningen, men som gör det enklare att beskriva vad som sker under byggningen. För det första fungerar byggprogrammet rekursivt. Det betyder att det börjar i katalogen där det startas, först går ner i underkataloger, en i taget, och därefter återgår till katalogen där det startades, behandlar det, och sedan avslutas. </para> <para>Den första intressanta raden är 24. Observera att g++, som är vår C++ kompilator, anropas av make på den här raden för att kompilera den första källkodsfilen i vårt projekt - i det här fallet main.cpp. Många ytterligare kommandoradsväljare används också med g++ kompilatorn.Vissa är förvalda, medan andra kan anpassas via &tdevelop;. </para> -<para>Innan nästa fil (kscribble.cpp, rad 29) kompileras, körs först moc (metaobjektkompilatorn) för kscribble.h (rad 25). Det sker därför att KScribble-klasser använder signaler och slots, så att makrot Q_OBJECT måste expanderas, och moc gör det åt oss. Resultatfilen, kscribble.moc, används av kscribble.cpp via satsen #include i filen. </para> +<para>Innan nästa fil (kscribble.cpp, rad 29) kompileras, körs först moc (metaobjektkompilatorn) för kscribble.h (rad 25). Det sker därför att KScribble-klasser använder signaler och slots, så att makrot TQ_OBJECT måste expanderas, och moc gör det åt oss. Resultatfilen, kscribble.moc, används av kscribble.cpp via satsen #include i filen. </para> </sect1> <sect1 id="c3s4"> |